Kyösti KLL

De första symtomen visade sig 1998. ”Jag var i Lappland och fiskade tillsammans med min gudson och fick myggbett som gav smärtsamma svullnader på halsen. Jag blev så orolig att fisketuren hastigt avbröts och jag bokade en tid hos en läkare följande dag i Uleåborg”, säger Kyösti. Laboratorieproverna visade att det fanns lymfocyter, men inga andra tecken på någon sjukdom. Det gick några år gick utan symtom, förutom svullna lymfkörtlar när han fick myggbett. Kyösti var aktiv inom flera sporter och ägnade fritiden åt löpning, skidåkning och cykling. Sedan föll hans hemoglobinvärden till 110. Fler prover blev nödvändiga.

Att få diagnosen
År 2003 fick Kyösti remiss för fler prover. En benmärgsbiopsi avslöjade KLL, kronisk lymfatisk leukemi. ”Leukemi är ett skrämmande ord. Ingen visste vad som skulle hända nu, eller om jag skulle kunna bli botad. Min sjukdom var dock väldigt fridsam och framskred mycket långsamt”, säger Kyösti. Han fortsatte att ägna sig åt sport på samma sätt som förut, och rodde bland annat sträckan mellan Helsingfors och Tallinn fem gånger. Sjukdomens framskridande övervakades med blodprover var sjätte månad.

Behandling
Kyöstis första behandling började år 2010, när det hade gått 12 år sedan de första symtomen visade sig och sju år sedan han fick sin diagnos. ”De första behandlingsperioderna var korta, och mina blodvärden återgick till de normala. Jag besökte polikliniken i Uleåborg några gånger", minns Kyösti. Under en semester försämrades dock situationen och hemoglobinet sjönk till 42. Den här gången påbörjades behandlingen på avdelningen för hematologi i Uleåborg. Först försökte man förstöra cancercellerna i benmärgen med olika kombinationer av läkemedel, men inget tycktes hjälpa. ”Läkaren hade redan frågat om jag hade mina affärer i ordning, och situationen började verka oroande.””I det skedet hade ett nytt läkemedel introducerats på marknaden. Det var effektivt för att kontrollera situationen så att en stamcellstransplantation skulle kunna genomföras.”

Livet med KLL
”Min sjukdom framskred långsamt, och hade inte någon negativ effekt på mitt liv. Till en början funderade jag över sjukdomen varje dag, men när jag hade vant mig vid tanken tänkte jag inte på den lika ofta. Jag väntade bara på resultaten av blodproverna och fortsatte med mitt liv som förut”, säger Kyösti. Stamcellstransplantationen gjordes i februari 2015. Sjukdomen har varit i remission och Kyösti kan nu leva ett ganska normalt liv.

Att prata om sjukdomen
Kyösti har pratat öppet om sin sjukdom och han har kunnat diskutera allting med sin fru. ”Min fru har fått lyssna på mina bekymmer – kanske till och med för mycket." Kyösti har ett budskap till andra som har fått en KLL-diagnos. ”Att få en sådan diagnos kan vara en chock i början, eftersom man inte riktigt vet vad det handlar om. Men läkarna kan ge dig alla svar du behöver och nya läkemedel kommer hela tiden ut på marknaden. Vad gäller den här sjukdomen har situationen förbättrats avsevärt och jag känner att det inte finns någon anledning till oro.” Kyösti har varit i kontakt med andra patienter som han träffat på sjukhuset och polikliniken. ”Vi diskuterar sjukdomen, dess behandlingar och livet i allmänhet. Att prata om vår gemensamma sjukdom hjälper båda parter.”

Tankar om framtiden
I framtiden planerar Kyösti att njuta av sina dagar som pensionär och att fortsätta med sina aktiviteter, i den mån hans tillstånd tillåter det. Han planerar att åka skidor på vintern och tillbringa tid i sommarstugan på sommaren. ”Jag är väldigt lugn när det gäller framtiden eftersom det inte finns någon anledning till oro”, säger Kyösti för att sammanfatta det hela.